Konduktiviteten hos stickade ledande tyger härrör främst från de ledande fibrer som vävts in i dem, såsom silverfibrer och koppar-nickelfibrer. Dessa ledande fibrer bildar kontinuerliga ledande banor i tyget, vilket tillåter ström att flyta smidigt längs fibernätverket. Konduktivitetens kvalitet mäts vanligtvis genom ytresistivitet; stickade ledande tyger av hög-kvalitet kan ha en ytresistivitet så låg som några få ohm per kvadratcentimeter, vilket uppfyller konduktivitetskraven för olika applikationer. Denna konduktivitet är inte konstant utan påverkas av flera faktorer. Till exempel har tygets vävstruktur en betydande inverkan på konduktiviteten. Olika stickningsstrukturer, såsom slätstickning, ribbstickning och tuckstickning, resulterar i varierande ledande fiberdensiteter och kontaktpunkter, vilket leder till skillnader i bildandet av ledande banor och strömöverföringseffektivitet. Generellt gäller att ju högre innehåll och ju jämnare fördelningen av ledande fibrer är, desto stabilare är tygets konduktivitet. Vidare påverkar även externa miljöfaktorer som temperatur och luftfuktighet konduktiviteten. Inom ett visst intervall, när temperaturen eller luftfuktigheten ökar, kan ytresistiviteten hos stickade ledande tyger minska, vilket resulterar i en motsvarande ökning av ledningsförmågan. Denna förändring är dock vanligtvis inom ett acceptabelt intervall och kommer inte att orsaka drastiska fluktuationer i konduktiviteten. Det är just denna stabila och avstämbara ledningsförmåga som gör stickade ledande tyger till en lovande kandidat för tillämpningar inom flexibel elektronik, smarta bärbara produkter och elektromagnetisk skärmning.
